1972
Sedimenteringsanläggningen byggdes, avloppet vid Berglundkajen togs bort. Huvudavloppet med det fiberhaltiga vattnet avleddes via älven nerströms magasinen till en ca 150 m tub ut i havet. Fiberfattigt vatten samt kloralkaliavlopp leds till tub i strandkanten vid vedintaget.

1975
Klor-alkaliefabriken slöts. Fabriken kördes öppet 1964 - 1975. Avloppet gick då ut tillsammans med det fiberfattiga vattnet vid vedintaget.

1977
Sågverket lades ner.

1977-78
NCB investerade 150 miljoner i en ny sodapanna och sötvattenstunnel.

1980
Som en följd av NCB:s ekonomiska kris under slutet av 70-talet och den påstådda virkesbristen gick staten in med kapital i NCB, men de akuta ekonomiska problemen medförde ingrepp i företaget och bortrationaliseringar av olönsamma enheter. I NCB:s strukturplan kom domen att bl a Forss Fabriker skulle läggas ned.

1981
Koncessionsnämnden ger NCB tillstånd att driva fabriken året ut, samt "att i samråd med Länsstyrelsen vidta skäliga åtgärder för att sätta fabriksområdet i sådant skick att det inte medför störningar av någon betydelse för omgivningen".

I augusti får NCB 18 MKR i statligt omställningsbidrag.
 
I november beslutar Koncessionsnämnden att driften får fortsätta t o m halvårsskiftet 1982.

1982 
Efter åtskilliga turer i bl a riksdag och regering, förhandlingar, utredningar m m beslutades vid halvårsskiftet 1982 om nedläggning i Köpmanholmen. De sista massabalerna kördes fram den 24 juni 1982. Klorfabriken fick dock leva vidare.

När NCB lade ner driften blev 632 personer drabbade, de flesta boende i Köpmanholmen.

Kiruna Grus & Stenförädling
Under sommaren överlät NCB industriområdet med tillhörande bostadsfastigheter till Kiruna Grus & Stenförädling (KGS), för den symboliska summan en krona. Man planerade torvmassaproduktion i den nedlagda fabriken. Försökskörningar gjordes men projektet rann ut i sanden.

Andra ägare
Därefter turades olika ägare om att förvalta området. Bland annat SEMA (Svenska Energimaskiner AB), Stefan Ylipää Bil & Fastighet AB i Pajala och Kreativ Start Nr 51 AB i Luleå. Det sistnämnda företaget omvandlades till Köpmanholmens hamnförvaltning AB och är idag den största fastighetsägaren på området

SEMA
SEMA monterade ned och rev större delen av fabriken, bl a Europas modernaste sodapanna. Delar såldes bl a till Indien. Den partiella saneringen skedde utifrån ett program som upprättats i samråd med Länsstyrelsen Man försorterade i viss utsträckning, framför allt asbest och säljbara metallfraktioner, Även många f d bolagsfastigheter såldes, både till privatpersoner och till Övikshem. Småföretag etablerades i några av de f d industilokalerna t ex "Dunderbollen". SEMAs verksamhet avstannade under 1987.

Under 1986-1987 Byggde SEMA Sveriges största laxodling på ön Köpmanholmen. Meningen var att vissa industribyggnader (sileri, pappsal och blekeri) skulle användas för uppfödning av laxsmolt och ett landbaserat laxslakteri. Därför sparades dessa byggnader. Men p g a problem med tillstånd blev inte projektet så stort som det ursprungligen var tänkt. 1992 försätts SEMA i konkurs.

 1994
Lade NCB ner klorfabriken. Därmed försvann den sista resten av industriepoken i Köpmanholmen. Bjästa Återvinning AB etablerade sig i lokalerna. AssiDomän bildades, bland annat genom förvärv av NCB.

1999
Befolkningen i Köpmanholmen har tröttnat på alla ägarbyten på fabriksområdet, utredningarna och oklarheterna kring saneringsfrågan. Man började skicka tegelstenar till utvalda adressater.

2000
I  juni  får kommunen klartecken från Länsstyrelsen att starta en miljöutredning.

2002
Kommunen kan i juni slutligen skicka in en bidragsansökan för sanering av området till Länsstyrelsen. Detta efter ett antal utredningar, provtagning och undersökningar av området samt omfattande kontakter med Länsstyrelsen och Naturvårdsverket. Under året ger även AssiDomän klartecken att man accepterar att ta ett juridiskt ansvar för klorfabrikens verksamhet.

2003
Under våren beviljas projektet medel från EU:s regionala fond.

Korta fakta

•  Saneringen gäller 48ha yta plus vattenområden.
•  24 byggnader, fundament, byggnadsrester, pålkajer med mera ska saneras och rivas.
•  Totalt 53 000 m3 byggnadsrester ska tas om hand, varav 8 000 m3 är förorenade.
•  50 000 m3 jord ska åtgärdas.

Utredningar har visat att marken inom industriområdet är förorenad av kvicksilver, petroleumkolväte, polyaromatiska kolväten och terpentin, men även arsenik, bly och kadmium.

Saneringsarbetet omfattar rivning av cisterner, fastigheter och pålkajer, behandling av terpentinförorenad jord och en miljöteknisk utredning av vattenområdet. Under sommaren/ hösten 2003 genomförs rivnings - och marksaneringsarbeten. Därefter startar behandling av terpentinförorenad jord och rivning av pålkajer. Avslutningsvis sker sanering av ledningsnätet. Projektet förväntas till största delarna vara slutfört hösten 2005.

Totala kostnaden för sanerings- och rivningsarbetena är beräknade till totalt 161 miljoner kr, varav AssiDomän står för 27,5 miljoner kronor och Naturvårdsverket för resterande kostnader. Örnsköldsviks kommun står för fem procent av Naturvårdsverkets kostnader.

2004-2007

Följande åtgärder föreslogs för att uppfylla kommunens översiktliga åtgärdsmål:
* Byggnader, fundament och anläggningar på området rivs och omkringliggande förorenad jord schaktas ur och omhändertas.
* En in-situ behandling genomförs av olje- och terpentinförorenad jord.
* Avloppsledningarna i området rensas och de kvarvarande ledningarna förseglas.

Åtgärder under kommunens huvudmannaskap påbörjades inom området tidigt 2003. Under 2004 hade rivningen av huskroppar, fundament och grunder avslutats och kvicksilverföroreningar i mark och två cisterner i anslutning till den f.d. kloralkalifabriken hade sanerats. I samband med arbetet med grunder och fundament konstaterades att avtäckningsmassorna innehöll kvicksilver, om än i låga halter, och beslut togs att omhänderta massorna vid deponi. När terpentinsanering påbörjades upptäcktes att terpentin återfanns inom större områden och i högre halter än förväntat. Tidigare nergrävd asbest lokaliserades och omhändertogs vid deponi.

Under 2005 avslutades utrivningen av pålkajer och en ny strandskoning anlades. Intill den gamla trätuben schaktades kvicksilver och terpentinförorenade massor upp och transporterades bort för omhändertagande. Avslutning av deponi-86 och sanering av ledningssystemet och sedimentationsbassängen pågick. In-situanläggningen för sanering av terpentin utökades och var igång under en stor del av året.
 
Den pågående terpentinsaneringen visade sig under 2006 ta längre tid än tidigare beräknat och kommer att pågå in bit in på 2007. Ledningssystemet och sedimenteringsbassäng har sanerats klart och de flesta entreprenader är avslutade. Föreberedelser har pågått kring utformning av slutrapport och ekonomisk slutredovisning.