Halvdansson, Harald I "Hårfagre"

Kung av Norge.
Född 858 i Vestfold, NORGE.
Död 940 i Haug, Karmsund, NORGE.
Harald Fairhair. Konung i Norge ca:900-940. Född omkring 858 i Vestfold, Norge. Född 850 enligt Måneskjöld, mellan 857 och 860 enligt Espell. Död omkring 940 i Haug, Karmsund, Norge. Död 933 enligt Måneskjöld, mellan 940 och 943 enligt Espell. Död omkring 945. (G.V.C. Young) Han enade ca: 872 under mycken strid Norge till ett land och brukar därför anses vara det enade Norges första kung. Vid slaget vid Havsfjord i SV Norge på 890-talet besegrade han den siste av opponerande småkungarna som förenat sig mot honom. Fick namnet Hårfager för sitt långa och vackra hår. Genom sin vilja att lägga höga skatter i Norge, anses han också vara orsaken till att Jämtland, Färöarna, Island, Grönland och Shetlandsöarna befolkades av flyende norrmän. Olav den Helige, som levde 995 - 1030, kunde kalla Harald Hårfager för sin farfars farfar. (Espell) Omkring 930 delade han riket mellan sina enligt sagorna 20 söner. Hans älsklingsson Eirik (Blodyx) blev överkonung. (Lexikon) Harald betyder manshövding. Uppgifter finns också i J 60/151, 157-ff. Se J 93/13 om honom. Var gift 6 gånger, i tur och ordning med Åsa dotter till Håkon Ladejarl, Gyda dotter till kung Erik av Hordaland, Svanhild dotter till Eystein - jarl i Hedmarken, Snefrid dotter till Finnen Svase, Alvhild dotter till Ring Dagsson av Ringerike och sjätte gången med Ragnhild the Rich dotter till kung Erik av Haithabu=Norge. Hade hade dessutom älskarinnor som han hade barn med. Annan uppgift säger att han var född ca 850 i Hedemark och död 933 i Norge (971109) Annan uppgift säger att han var kung i Norge ca 870 - 940 (971110) 971110.( Hämtat på Internet ) Om Harald Hårfager heter det, att han, genast efter mötet i Wermland med Erik Edmundsson Wäderhatt och kalaset hos Åke Bonde, underlade sig hela det landet. Året derefter drog Harald till sjös, kom upp i Götaelf, "for vidt omkring i Götaland, hade der många fältslag på båda sidor om elfven och fick oftast seger. Sedan lade han under sig hela landet på norra sidan om elfven och vestan Wenern, tillika med hela Wermland". Häraf får man således veta, att Harald ena året eröfrade Wermland, andra året Bohuslän och Dal samt Wermland ånyo. Dessa tre sägas länge lydt till Sverige. Vidare: att Bohuslän räknades till Götaland, och att hertig Guttorm sattes till befälhafvare öfver dessa trenne provinser. Allt detta skall hafva inträffat före slaget vid Hafursfjord år 872. Om så skett, som sagan efter en sång av Hornklofve uppgifver, skulle Dal denna tid kommit under Norge. Eröfringen lärer likväl icke haft lång varaktighet. Ty då Harald skiftade sitt väldes provinser mellan sina söner, nämnas icke Wermland och Dal (2). Derest de då hört till Norge, hade man väl icke bortglömt dem vid delningen. 971111(Hämtat på Internet) Harald Hårfager fick sitt namn för sitt långa och vackra hår. Han hade givit ett bragelöfte att han inte skulle klippa sitt hår, förrän han enat Norge under sig. Han var son till Halvdan svarte och han hade nio söner (bl a Eirik Blodyx) med olika kvinnor. Han var också skälet till att Färöarna, Island, Grönland och Shetlandsöarna befolkades av norrmän. Han ville få in skatt men det tyckte folk var fruktansvärt, så de flydde landet. Han lyckades ena stora delar av Norge och detta var hans stora verk som han blev känd för. Gift i Norge Håkansdotter, Åsa Född omkring 860. Haraldsson, Guthorn Född omkring 885. Haraldsson, Halvdan Svarte Kung i Norge. Född omkring 885. Död 932. Haraldsson, Halvdan Vite Född omkring 885. Haraldsson, Sigröd Född omkring 885. Gift i Norge Eriksdotter ?, Gyda Kungadotter. Född omkring 865. Haraldsson, Aalöv (Ålöv) Född omkring 890. Haraldsson, Aarbröt Född omkring 890. Haraldsson, Rorek Född omkring 890. Haraldsson, Sigtrygg Född omkring 890. Haraldsson, Frode Född omkring 890. Haraldsson, Torgils Född omkring 890. Gift i Norge Östensdotter, Svanhild Född omkring 870. Haraldsson, Olav Gjerstad Alv Född omkring 910. Haraldsson, Björn "Farmand" Konung på Vestfold. Född omkring 910 i Norge. Död 995 i Vestfold, Norge. Haraldsson, Ragnar Född omkring 910. Haraldsson, Rykkel Född omkring 910. Gift i Norge , Snöfrid Född omkring 870. Haraldsson, Sigurd "Rese" Kung i Norge. Född omkring 900 i Norge. Haraldsson, Halvdan Hålägg Född omkring 900. Haraldsdotter, Gudrun Ljome Född omkring 900. Haraldsson, Ragnvald Rettelbeine Född omkring 900. Gift i Norge Ringsdotter ?, Alvhild (Åshild) Född omkring 870. Haraldsdotter, Ingegärd Född omkring 905. Haraldsson, Dag Född omkring 905. Haraldsson, Ring Född omkring 905. Haraldsdotter, Bergliot Född omkring 905. Gift omkring 895 i Norge Eriksdotter, Ragnhild den Rike Drottning i Norge. Född omkring 875 på Jylland, Danmark. Död omkring 950 i Norge. Haraldsson, Eirik I "Blodyx" Kung i Norge 940-945 och Northumbria. Född omkring 895 i Norge. Död 954 i York, England. Utom äktenskap i Norge , Gunhild den fagra Född omkring 870. Utom äktenskap i Norge Moster-Stang, Tora Född omkring 870. Haraldsson, Håkon I "den gode" Adelsteinsfostre Kung i Norge 945-960. Född omkring 900. Harald 'Hårfager' fick sitt namn för sitt långa och vackra hår. Han hade givit ett bragelöfte att han inte skulle klippa sitt hår, förrän han enat Norge under sig. Han var son till Halvdan 'Svarte' och han hade nio söner med olika kvinnor. Han var också skälet till att Färöarna, Island, Grönland och Shetlandsöarna befolkades av norrmän. Han ville få in skatter, men det tyckte folk var så fruktansvärt att de flydde landet. De isländska sagorna innehåller också uppgifter om norrmän, som flytt Norge vid den tiden och röjt mark och bosatt sig i Jämtland. Han lyckades ena stora delar av Norge och detta var hans stora verk som han blev känd för. Namnet Harald betyder manshövding. Kung i Norge mellan åren 900 och 931. (Källa: Boken 'Olav, viking och helgon', Morten Myklebust 1997) Enligt Snorre Sturlasson skall han omkring år 900 ha besegrat Norges småkungar vid Hafrsfjord (Havsfjord sydväst om Stavanger i Norge) och därmed enat Norge under sin spira. Han blev alltså landets förste egentlige kung. (Källa: Bra Böcker) Om Jämtlands bebyggande finns en notis i Islands Landnamabok, där det står: Vedorm son av Vemund den gamle var en mäktig herse i Uppländerna. Han flyktade undan konung Harald östan till Jämtland och röjde där marker till boplatser. Hans son Holmfast och hans systerson Grim foro i viking på Västerhavet, dräpte på Söderöarna jarlen Asbjörn Skerjablesa och togo hans syster och dotter. Holmfast fick dottern på sin lott och överlämnade henne till sin fader att vara hans slavinna. (Källa: Alf Henriksson, Islands Landnamabok) I Snorre Sturlassons kungasaga berättas att då Harald Hårfager började bli en gammal man, uppehöll han sig ofta på de storgårdar han hade i Hordaland, Alrekstad, Seim i Alversund och Fitjar på Stord, samt Utstein vid Rennesöy i Boknafjorden, Rogaland och Avaldsnes på Karmöy i Rogaland. (sammanställning från flera källor) ) Harald Hårfagre. Kung av Norge. Dog c:a 945. Efterträder sin far.som kung i Vestvold. Enl (AHE) är Harald kung i Norge under åren 871- 930. När han friar han till Gyda i Hordaland får han beskedet att han kan återkomma när han lagt under sig hela Norge. Han svär då att varken klippa eller kamma sitt hår förrän hennes vilkor var uppfyllt. I förbund med Håkan Gjortgardsson, vilken är jarl över Hågaland(Nordnorge) slår han under sig det ena lilla riket efter det andra. Den slutliga segern vinner han i Hafsfjord i Rogaland år 872. Ur Harald Hårfagers saga i Snorre Sturlasson kungasagor, sid 85-127, kan följande hämtas: Harald var bara 10 år när hans far drunknade. Hans morbror Guttorm blev ledare för hirden och fattade alla beslut om landets styrelse. Efter Halfdans död var det många kungar som drog in idet rike han lämnade. Den förste var Kung Gandalf, sedan Kung Eystins söner, bröderna Högne och Frode och Högne Kårasson. Med hjälp av morbrodern nedkämpades alla dessa. I och med detta kunde Harald starta med att erövran-det av och sammanlägningen med de andra små norska kungadömena. Harald hade också stridigheter med svearna beträffande makten över Värmland och härjade också i Götaland och utkämpade många slag där. En del av Haralds norska fiender var tvungen att lämna Norge och bosätta sig i Jämtland och Häl-singland. Andra flyttade till Färöarna och Island och bebyggde dem. Många andra mäktiga män flydde även Norge och de var Orkney- och Söderöarna om vintrarna och härjade i Norge under somrarna. Harald seglade västerut över havet och bekämpade där dessa män. Hela detta uppbyggande av det enade norska riket beskrivs detaljerat i sagan. När Harald en tid var i Trondheim får han med Åsa sönerna Guttorm, Halvdan svarte och Halvdan som var tvillingar samt Sigfred. När kung Harald hade blivit enväldig i Norge kallade han till sig den stolta flickan Gyda som förut avvisat honom. Han sov hos henne och de fick barnen Ålov, Hrörek, Sigtrygg, Frode och Torgis. Kung Harald hade många hustrur och barn. Han gifte sig med Ragnild som var dotter till kung Erik från Jylland. Hon kallades för Ragnild den mäktiga. De fick sonen Eirik. Eftersom modern var den enda kungadottern fick Eirick en särställning bland hans söner. Man berättar att när Harald får Ragnhild skickade han iväg nio av sina hustrur. Ragnhild levde tre vintrar sedan hon kommit till Norge. Sedan var han gift med Eystein jarls dotter Svanhild. Deras barn var Olav Gjerstadsalv, Björn och Rag-nar ryck. Därefter gifte sig kung Harald med Hring Dagsons dotter Åshild De hade barnen, Dag, Hring, Gudröd skirja och Ingegerd. Alla barnen växte upp med sina mödrar. Vid en gästning i Opplanden träffar han Svåses dotter Snöfrid som var en mycket vacker kvinna. Kungen trolovade sig med henne och får med henne de fyra sönerna Sigurd rise, Halvdan hålegg, Gudröd ljome och Rögnvald rättelben. Vid ett besök uppe i Finnmarken träffar Harald Özur tote i Halogalands dotter Gunhild och gifte sig med henne. När Harald var nästan sjuttio år fick han med Tora Mosterstöng sonen Hakon. När Harald var åttio år gammal, tyckte han då att han inte orkade fara runt i landet och sköta sina sysslor. Han lämnade därför landet till sin son Eirik och levde sedan i tre vintrar. Harald Hårfager (no. Harald Hårfagre), d. ca 945, norsk kung som regerade en stor del av tiden mellan ca 865 och ca 933. H., som uppges ha varit son till fylkeskungen Halvdan Svarte, skall enligt traditionen ha enat Norge genom att besegra alla fylkeskungarna, de sista i sjöslaget i Hafrsfjorden, daterat till 872 eller ca ett årtionde senare. Uppgiften att han berövade bönderna äganderätten till deras jord och därmed orsakade den norska kolonisationen av Island har med starka skäl ifrågasatts. Vår kunskap om H:s liv och gärning vilar på osäker grund; frånsett några skaldekväden är källorna om honom sena och av tvivelaktigt värde. Källa: Nationalencyklopedin 2002-01-23
När Harald blev kung över Norge var han bara tio år gammal. Hans far, Halvdan Svarte, hade redan förberett honom så väl att han kunde ta över tronen, då fadern dog. Det var många småkungar som försökte resa sig mot pojken i protest mot de höga skatterna, men de blev snabbt kuvade av den unge regenten. På den här tiden lydde inte Norge under en enda härskare, men efter bråket med småkungarna beslöt sig unge Harald för att ena landet. Han svor att inte klippa håret eller skägget förrän han lyckats med detta. Han blev därför kallad Harald Kalufsen, eftersom det tog ett tag innan han lyckats. Först drog Harald norröver och besegrade de hövdingar som härskade över västanfjällen. Sedan tog han en tur in i Värmland och erövrade även detta landskap. År 872 hade de övriga småkungarna kaxat sig samman för att möta Harald i ett sjöslag i Havsfjord, men de blev alla bittert besegrade. Nu härskade Harald över hela Norge, och kunde med gott samvete klippa sig. Han blev alltså inte kallad Hårfagre för sin yviga frisyr, utan för att han alltid höll håret välansat. Nu började han gå hårt åt bönderna med höga skatter. Till slut blev folk så trötta på detta att de började utvandra. På så sätt upptäckte man både Island och Grönland, och flera kolonier byggdes på dessa öar. Andra valde att bege sig till Frankrike, de skotska öarna eller Färöarna. Men Harald var slug. Han gjorde de besegrade småkungarna till jarlar och gav dem vardera uppåt 100 krigare. Dessa skickade han nu efter de utflyttade norrmännen. Orkney och Shetlandsöarna underkuvades och ställdes under hans styre. Island och Grönland rådde han dock aldrig på, fast dessa öar låg närmre Norge. Där hade folk rotat sig så bra, att de var villiga att slåss till varje pris för sina hem. Harald fick tjugo söner med lite olika kvinnor. Bland dessa delade han sitt rike strax innan han dog. Han begrep emellertid att de aldrig skulle ha lyckats hålla sams, så han satte sin ende son med hustrun som överkonung. Denne man, Erik Blodyx, var en sällsynt våldsam typ, och mördade flera av sina bröder. Han styrde med järnhand Norge tills han själv mötte döden i ett slag med vikingar från de olika kolonierna år 951.

Kung av Norge.
Född 858 i Vestfold, NORGE.
Död 940 i Haug, Karmsund, NORGE.