Det var inte ovanligt att backstugan bara hade tre riktiga väggar. Den fjärde kunde var en jordvägg om huset låg i en backe.

Befallningsman
På 1600-talet landshövding, högre militärt befäl, senare främst arbetsledare (rättare) på större lantgård

Bergsman
Innehavare av bergsmanshemman, skyldig att blåsa tackjärn, smida stångjärn och använda sin skog till kolning. Ägde del i och brukade gruva eller bruk och därtill hörande jord, hade viss skattefrihet i utbyte mot bergsbruket.

Birkarl
Storbonde i kusttrakterna kring Kemi, Torneå, Luleå, Piteå som under medeltiden och 1500-talet har ensamrätt att beskatta och handla med samerna.

Brukare
Brukar annans jord eller egendom, ex vis hustruns, svärfaderns eller faderns oskiftade jord.

Byggmästare
Gruvarbetare som har hand om allt underhåll av byggnaderna vid ett järnbruk.

Båtsman
Förr tjänstegrad i den svenska flottan.

Cornett
En trupp ryttare, en sådan trupps standar, den yngste officeren vid kompaniet/skvadronen, som det ålåg att föra standaret, ung underlöjtnant eller fänrik.

Dagkarl
Dräng, person som mot dagpenning utför grövre sysslor.

Danneman
Redlig, hederlig allmogeman (hedersman) även gift man.

Deja
Hushållerska, mjölkerska kvinnlig lantarbetare, i äldre tid (före 1800-talet) även amma, frilla.

Dragon
Kavallerist som förflyttar sig till häst, men mestadels strider till fots. Dragon är ett mellanled mellan lätt och tungt kavalleri.

Dräng
En dräng var således en jordbruksarbetare och utförde grövre sysslor på gården. Drängarna var vanligen ogifta och anställdes i regel på helårskontrakt. Deras anställning lydde under tjänstehjonsstadgan. 

Fattighjon
Man eller kvinna som är intagen på fattighus eller försörjs av fattigvården.

Filare
Järnbruksarbetare (svarvare, fräsare).

Fjärdingsman
Före 1954 underordnat biträde till polismyndigheten i varje kommun, sockenpolis

Frälsearrendator
Arrenderar och brukar en frälsegård för annans räkning.

Frälsebönder
Brukare av frälsejord, dvs de arrenderade jord av adeln och betalade skatt till adeln. Arrendet betalades i regel med dagsverken på markägarens gods. Frälsebondens legotid var, liksom kronobondens, vanligen sexårig, och varje år betalade han arrende (avrad) för brukningsrätten till en frälse jordägare. Frälsebondens besittningsrätt var mindre trygg än kronobondens, framför allt efter mitten av 1700-talet. 
En frälsebonde har även benämnts landbo (frälselandbo). 

Frälsefogde
Kronans, regeringens eller enskilda stormäns ställföreträdare och förvaltare, se även frälsegård.

Frälsegård
Ursprungligen kopplat till rusttjänst dvs skyldighet att utrusta soldat(er) i utbyte mot vissa skattelättnader och andra privilegier

Gjutmästare
Person som erhållit mästarbrev som gjutare antingen på järnbruk eller tegelbruk.

Goujar
Ugnsmakare

Gratialist
Avskedad soldat som uppbär pension. Dessa indelades i 4 klasser:
1. I tjänsten skadad oförmögen att klara sig själv.
2. I tjänsten skadad kan i ringa mån försörja sig.
3. Varit i tjänst mer än 30 år.
4. Tjänst 30 år och fyllt 50 år.

Gästgivare
Föreståndare på gästgivargård, gästgiveri, där resande mot ersättning har rätt att få härbärge, skjuts och förplägnad.

Hammarsmed
Smed på smedja där tackjärn förädlas och utsmides till stångjärn.

Hemmansägare
Ägare av hemman, del av eller helt hemman. En på landsbygden, av åtskilliga ägor bestående bebyggd och till visst mantal satt jordegendom. Mantalet bestämde hur många som kunde få sin försörjning inom hemmanet.

Husman
Husbonde, husfader; inhyseman, tjänare, torpare; lantarbetare som bodde i vid skifte ledigblivet hus

Hökare
Detaljhandlare

Inhyses
Person som bor i hus eller på ägor som tillhör annan person.

Inhysesbonde
Bonde på gård som ej var upptagen i bondetal utan i skattehänseende jämställes med husman

Inhyseshjon
Beteckning som användes på den del av jordbruksbefolkningen som inte ägde jord och som betecknades som en underklass inom allmogen. En inhyseshjon var inneboende på gården och var normalt inte närmare släkt med familjen eller i övrigt tillhörde tjänstefolket. Socialt sett hade de lägre anseende än backstugusittarna. Ca 20 % av allmogen utgjordes 1855 av inhyseshjon.

Jägare, fältjägare (militär)
Skogstjänsteman som organiseras för särskild krigstjänst, lättare rustad soldat för uppdrag som fordrar stor roörlighet, infanterist som speciellt utbildas i spaning.

Klensmed
Tillverkar manufaktursmide och utför reparationer.

Klockare
Under katolska tiden vanligen prästvigd. Valdes av kyrkoherden och sockenborna gemensamt enl instruktion år 1686. Kyrklig tjänsteman med uppgift att biträda prästen och svara för skötseln av kyrkan, svarade senare även för lärar- och organisttjänsten. Ersattes 1947 av kyrkomusikerämbetet.

Knekthövitsman
Fram till början av 1600-talet befälhavare över ett landskaps eller större avdelnings knektar.

Knipsmed
Smed som arbetar i en manufaktursmedja med att framställa manufaktursmide vid kniphammaren.

Komminister
Benämning på innehavare av ordinarie prästtjänst i Svenska kyrkan i större församlingar, medhjälpare till kyrkoherden.

Kronobonde
Brukare av kronojord, dvs de arrenderade jord som ägdes av kronan (staten) samt betalade skatt till kronan.
Kronobondens legotid var vanligen sexårig, och varje år betalade han arrende (avrad) för brukningsrätten till kronan. På 1680-talet fick de flesta kronobönder ärftlig besittningsrätt till gårdarna, en rättighet som dock kunde upphävas av kronan. 1789 stärktes den ärftliga besittningsrätten i något som benämndes stadgad åborätt.
En kronobonde har även benämnts landbo (kronolandbo).

Kyrkvärd
Förvaltare av kyrkans medel tillsammans med prästen, två i var socken som utsågs av sockenborna senare av kyrkorådet. Kallades även kyrkoförståndare.

Kämnär
Ledamot av kämnärsrätten, som till 1849 var städernas lägsta rättsinstans, där enkla mål avgjordes.

Landbo
Landbo är en icke självägande bonde, dvs. en bonde som brukade jord utan att äga den.  Jorden som han brukade tillhörde kyrkan, frälset, kronan eller andra bönder. Beroende på vilken typ av jord de brukade kallades de därför för frälselandbo, kyrkolandbo, kronolandbo eller bondelandbo. 
Förhållandet mellan en landbo och jordägaren kallades landbolega.  För rätten att bruka jorden (arrendet) erlade landbon årligen en avgift, avrad (landgille). När en ny landbo tillträdde eller då legan skulle förnyas var landbon dessutom tvungen att erlägga en städja. 
Landbolegan ersattes under 1800-talet, av det fria arrendeavtalet. Landbolegan avskaffades i Sverige 1907.

Begreppet Landbo motsvarades av fästebonde i Danmark och leiglending i Norge och på Island. 

Logarvare
Sysslade med logarvning, garvning med bark eller barkämnesextrakt.

Läsmästare
Professor.

Mästersmed
Smed som erhållit mästarbrev och därmed är förste man vid en hammarsmedshärd.

Mästersven
Mästaregesäll inom ett skrå, som söker att bli mästare. Inom bergshanteringen är mästersven en benämning på gesäll och inom bruksnäringen benämning på smedmästarens närmaste man och avlösare.

Nådårspredikant
Präst som sköter en död prästs tjänst under ett år. Nådårspredikanten avlönas av den dödes familj.

Nämndeman
12 st inom ett häradsting. Huvuduppgiften var att delta i tingsförhandlingar och att biträda vid olika syner mm. För att bli vald krävdes att personen tillhörde bondeståndet och från 1823 vara fyllda 25 år.

Piga
En piga var en tjänsteflicka som arbetade på bondgårdar och vanligen städslad årsvis. De arbetade med en mängd olika arbetsuppgifter. På gods och herrgårdar hade de mer specialiserade uppgifter som kökspiga, lagårdspiga etc.

Rotehjon
Person som underhålls/försörjs av en fattigrote. Roten är mindre jämnstora grupper inom en socken på vilken bördorna fördelas rättvist.

Rusthållare
Person som äger ett rustningsskyldigt hemman, är befriad från skatt och ränta samt deltar inte i roteringen dvs uttag av indelta soldater. Kavalleriets motsvarighet till infanteriets rotemästare.

Ryttare
Kavallerisoldat.

Rådman
Lagfaren ledamot av tingsrätt eller länsrätt.

Räckare (räckarmästare)
Järnbruksarbetare vid en räckhammare, stångjärnsarbetare.

Räntmästare
Tjänsteman som förvaltade offentliga kassor

Rättare
Styresman, föreståndare för jordbruksarbeten på en större gård eller gods.

Sexman
Av sockenstämman vald tillsynsman för kyrkans och prästgårdens underhåll samt för övervakning av tukt och goda seder i församlingen. Ämbetet förekom till 1862.

Skattebonde
Självägande bonde på skattehemman, dvs de ägde jorden och betalade skatt till kronan. Redan under tidig medeltid skattelade kronan den jord bönderna odlat upp och vilken de betraktade som sin egendom.

Skattegård
Gård som ägs och brukas av självägande bonde, kan även vara utarrenderad till en brukare.

Skeppare
Befälhavare (civil) på båt eller fartyg som inte har examen.

Skrå
Lagbok eller regelsamling för en viss yrkesgrupp. Skråväsendet fanns mellan åren 1356 - 1847. När det fanns fyra eller fler med samma yrke inom en stad, bruk eller ort bildades ett skrå. Skråt var uppdelat på tre klasser: Mästare, gesäll och lärling.

Spiksmed
Hantverkare som vid en spikhammare framställer spik i olika dimensioner.

Statare
Statare var helårsanställda, i regel gifta jordbruksarbetare på större jordbruk. Ordet statare anger att lönen utgick i form av naturalön, s.k. stat. Vanligtvis var bara män anställda som statare, men kvinnliga statare, som bara fick halv stat, förekom
Statarna var och förblev en storgods företeelse, även om en och annan större bondgård kunde ha statare.
Statarna var egendomslösa, jord- och djurlösa, fattiga gifta lantarbetare och anställdes familjevis, dvs hustrun förväntades också att arbeta.

Statdräng
Jordbruksarbetare som arbetar åt någon annan

Statkarl
Gift lantbrukare. Hel- eller halvårsanställd på stat som till största delen bestod av naturaförmåner (liten kontantdel). I kontraktet ingick att hustrun hade mjölkningsplikt, ofta 3 gånger per dag. Systemet avskaffades 1945.

Stuveriarbetare
Hamnarbetare, Hamnsjåare.

Tionde
Kyrklig skatt. En tiondedel av avkastningen fördelades med 1 tredjedel till prästen. De återstående 2 tredjedelarna fördelades mellan biskopen, sockenkyrkan och de fattiga.

Tiondeinspektor
Uppsyningsman för att tionde betalades/erlades.

Torpare
Dispositionsrätt över ett torp (ofta på livstid, ibland även för sina barn), betalade arrende i form av dagsverken på huvudgården eller med kontanta medel.

Trumslagare
Militär titel, trumslagarens uppgift var att på slagfältet förmedla befälhavarens order. Trumslagare fanns både inom infanteriet och dragonerna.

Uppsättare
Järnbruksarbetare som arbetar med att vid masugnar och andra schaktugnar uppsätta kol och smältgods på ugnen.

Volontär
Militär titel. Person som för sin utbildning tjänstegjorde för låg eller ingen lön. Titeln infördes 1805, från 1914 betecknade den en värnpliktig som utbildades till underbefäl. Titeln togs bort 1952.

Åbo/Åboe
Juridisk term för den som under ärftlig besittningsrätt innehade och brukade annans jord.