OINOINEN

Detta namn finns både hos Gottlund och Nordmann. Släkten är en av de mest bekanta på finnskogarna. Den träffas redan på 1650-talet i Mulltjärn (Mullikeärna) i Östmarks socken. Men det vanliga påståendet, att Mulltjärn först uppodlats av Oinoinen är felaktig. Mulltjärn upptogs först av Hindrich Hindrichsson, även skriven Rehm och Reme-Hindrich, 1646. Av allt att döma var han av släkten Rämäinen.. Men 1658 förekommer Unge Per Persson och något senare hans far Per Påfvelsson. Dessa äro de första av släkten Oinoinen. De kommo från Gestrikland. Hans son Erik Persson Oinoinen blev husbonde efter honom och hans dotter Britta Persdotter Oinoinen var gift med Knut Makkoinen, som också bodde i Mulltjärn Denna släkt bebodde hemmanets östra del, medan den västra delen senare blev bebodd av någon Häkkinen (se Häkkinen). De tre gårdarna Alakylä, Mattila och Juhola ha uppodlats av avkomlingar till ovannämnde Per Påfvelsson. Oinoinensläkten å Alakylägården dog ut redan vid mitten av 1700-talet, på Mattilagården i mitten av 1800-talet och å Juholagården 1939, då den siste, den bekante Juhola-Jussi, gick till sina fäder. Den siste Oinoinen på Mattilagården, flyttade till Mellanbråten (Väliaho) där hans avkomlingar bott kvar till senare tid. Den förste som byggde å gården Juhola hette Johan Eriksson Oinoinen. Han var född 1713 och dog 1790. Hustrun var från Långsjöhöjden, Lekvattnet 1814. Dennes son Hindrik Andersson Oinoinen, född 1781, död 1828, efterträdde fadern som husbonde och efter honom hans son Jon Hindriksson, f. 1719, död 1885. Han efterträddes i sin tur av sina barn, syskonen Jonsson, av vilka den siste Jussi, som redan nämnts dog 1939. Per Eriksson Oinoinen, född 1711, av Gottlund kallad Petter Oinoinen, blev måg i Öijern i Brandval finnskog åt Lars Danielsson, kallad Pällin-Taneli (se Pälläinen). Per Erikssons hustru hette Gertrud Larsdotter. I äktenskapet fanns en dotter, Elisabet, född 1733. Dottern flyttade med sin man till Boldnäs (Salmela) i Öijern. En avkomling till henne var Erik Oisen Neuvoinen, som Gottlund stundom felaktigt kallar Oinoinen. En son till ovannämnde Johan Eriksson Oinoinen å Juhola, Per Johansson, var fader till den beryktade trollgubben Johan Persson, kallas Porrå-Johå, född 1802, död 1878. Hans son Per Johansson, f. 1835, död 1916, var prof. Kettunens "språklärare" vid hans språkforskningar å finnskogarna. En son till ovannämnde Johan Eriksson Oinoinen, Olof, blev bosatt i Skallbäcken i Södra Finnskoga. En av hans avkomlingar kallad Oinois-Erk, var också en beryktad trollkarl. Släkten har varit spridd på många platser, även i Norge. I Finland har släkten funnits i Rautalampi, m. fl. platser. Fernow skriver Ojnen.